Dags för kaffe och en semla. Slår mej ner efter en dag med en allsköns blandning av händelser. Mycket har kretsat kring att vara språkrör för äldre, sköra och sjuka människor. Har några sådana i min närhet. Är man inte i sin fulla kraft är det svårt att göra sin röst hörd. Tänker inte prata detaljer men nog är det så att jag alltid försökt föra de svagas talan och inte backat för myndigheter och andra instanser. Varit en ifrågasättare. Men har jag kommit någonstans med det eller inte?. Det enda jag kan vara säker på är att flera enskilda individer har uppskattat mej och varit/är glada för det jag kunnat bidra med. Sen finns det ju andra som önskat/ önskar mej dit pepparn växer. Det är nog så livet fungerar. 

 

En semla tänker nog inte på att den ska bli uppäten och sluta som bajs.